Min hjälte!
Semestern har börjat superhärligt, det enda som skulle kunna vara bättre är vädret.
I helgen var vi ute på landet igen, (Fia är så lycklig när hon får springa lös i skogen!) vi äter massor med god mat, myser och har det trevligt samt att vi får en massa frisk luft.
I söndagsmorse tog jag och Andreas med oss Fia på en liten löparrunda på en mysig liten gårdsväg, allt var frid och fröjd tills vi var på väg tillbaka och nästan framme vid huset, då börjar Fia skälla galet och jag springer tillbaka (hon låg en liten bit efter) och ser att hon står öga mot öga med en huggorm! Jag börjar skrika på Fia att hon ska komma, eller i alla fall flytta på sig. Hon rörde sig inte ur fläcken! inte jag heller för den delen.. Tack och lov var Andreas med och föste bort ormen med en pinne och räddade Fia från att bli ormbiten <3 Mitt hjärta stannade nästan av rädsla.
I helgen var vi ute på landet igen, (Fia är så lycklig när hon får springa lös i skogen!) vi äter massor med god mat, myser och har det trevligt samt att vi får en massa frisk luft.
I söndagsmorse tog jag och Andreas med oss Fia på en liten löparrunda på en mysig liten gårdsväg, allt var frid och fröjd tills vi var på väg tillbaka och nästan framme vid huset, då börjar Fia skälla galet och jag springer tillbaka (hon låg en liten bit efter) och ser att hon står öga mot öga med en huggorm! Jag börjar skrika på Fia att hon ska komma, eller i alla fall flytta på sig. Hon rörde sig inte ur fläcken! inte jag heller för den delen.. Tack och lov var Andreas med och föste bort ormen med en pinne och räddade Fia från att bli ormbiten <3 Mitt hjärta stannade nästan av rädsla.
Kommentarer
Trackback
